Gästen som Gud glömde...

Jag har ett gäng historier om gäster som Gud glömde. Den första jobbiga gästen stötte jag på ett par veckor in i min första säsong. Han kom ner till Kreta för att dricka i två veckor. Ett par dagar efter att han kommit till Chania, ringer hotellägaren och skriker på mig att jag måste komma till hotellet omgående. När jag väl kommit till hotellet skickades jag in i hans rum. Jag kliver in i ett rum som stinker urin och gammal fylla. Där ligger ett fyllo i en säng som inte går att prata med, han var helt borta. Jag och hotellägaren får ut honom ur rummet. Vi åkte till sjukhuset, när vi kom fram tänkte och hoppades jag i mitt stilla sinne att de skulle behålla honom i några dagar. Men oj så fel jag hade, efter 4 timmar hade mannen hunnit bli en aningens nyktrare och han skickades tillbaka till hotellet. 2 dagar senare fick vi åka in igen, denna gång åkte vi till Souda Hospital, Chanias mentalsjukhus. När järngrindarna öppnades för att släppa in oss var det som att komma in i en film. Patienterna sprang omkring i vita rockar och verkade vara på en helt annan planet. Mannen blev inskriven och hänvisad till ett eget rum, där och då var jag med om när han fick ett delirium. Det var riktig obehagligt, då han trodde att rummet var fullt av kobror och han bara skrek och slogs. Jag åkte därifrån för att dagen efter åka dit och hälsa på honom. När jag kom dit pratade jag med en man i vit rock som var mycket bra på engelska, han förklarade hur mannen mådde etc. etc. Jag frågade honom om det var han som var hans doktor, han tittar på mig och svarar - No no I'm sick as well, samtidigt som han skrattandes gick därifrån. Det var ett riktigt dårhus. Det blev många turer tillbaka till mentalsjukhuset för att besöka mannen, då han åkte hem först efter 4 månader på dårhuset.

Ett år senare, när jag stod på Mallorcas flygplats för att ta emot nya gäster fick jag vänta på en gäst som aldrig kom ut med sin resväska. Jag gick in till bagagebandet och där på bandet låg en ensam resväska som åkte runt, runt. Jag kände igen väskan... Jag kände igen stanken och vände mig om. Vem kom ragglande emot mig om inte Mr Delirium...
Mardrömsgästen var tillbaka på en annan destination.


- Rebecca