Bali, Indonesien.

Jag får ofta frågan vilket ställe jag tyckte var bäst när jag jobbade som reseledare. Det är väldigt svårt att svara på eftersom man har lämnat en bit av sitt hjärta på nästan alla ställen. Men jag måste nog ändå svara Bali, gudarnas ö. Jag stannade i över ett år på en och samma plats. På Bali hade jag det fantastiskt, härliga kollegor, underbar natur och spännande kultur. Jäkligt skoj helt enkelt.

När jag den 12 oktober 2002 satt hemma hos en kompis så fick jag höra om bombningarna på Bali, blev direkt orolig för mina balinesiska vänner. Bomberna hade detonerat utanför Paddys och Sari Club. Jag började tänka efter hur många gånger jag varit på barerna, framförallt Sari Club och druckit jungeljuice och dansat hela natten. Det otäcka med Sari Club var att det endast fanns en in/utgång, alla andra väggar var betongmurar samt att det alltid var knökfullt. Varje gång jag var där slogs jag av att om det börjar brinna är det kört. Drack då alltid lite mer jungeljucie och tänkte inte mer på det just då;)

(minnesplatsen där Sari Club en gång låg)

Några dagar efter bombningarna så tröttnade jag på all rapportering om alla stackars turister som var kvar på Bali, inte någonstans skevs det om Bali, dess ekonomi och befolkning. Jag satte mig ner och skrev en insändare till Svenska Dagbladet. Jag fick en halvsida i SvD en söndag. Jag är stolt över att ha blivit publicerad när jag har skrivit direkt från hjärtat vad jag tyckte och tänkte. Det började ringa folk hem till mig, inga galningar utan människor som undrade om jag var intresserad av att starta olika projekt rörande Bali och jag fick mycket beröm av helt okända människor.

Här är artikeln:

Bali- ett övergivet paradis.

Bali - Gudarnas Ö- är drabbat för all framtid. En hel ö som är beroende av turism, alla som har jobb på Bali har en anknytning till turismen. Vi pratar om 3 miljoner människor som i princip blir utan jobb, ett land som redan är fattigt, hur skall det gå för alla dessa underbara människor? Inga turister, vem skall då köpa träskulpturer, saronger eller kanske ta en massage på stranden? Vem ska åka taxi, vem skall äta på restaurangerna, vem skall bo på alla dessa fantastiska hotell?
Detta var ett paradis som på bara några sekunder blev en ö som ingen vill resa till. På ett par sekunder slogs drömmarna om framtiden sönder, men hoppet lever förhoppningsvis kvar. Jag känner så starkt för alla dessa människor. Allt jag nu kan tänka på är att livet på Bali aldrig kommer att bli detsamma, nu kommer misstänksamheten, rädslan och framförallt sorgen att alltid finnas där under ytan. Såren läker men ärren kommer alltid att finnas kvar.
Dessa människor som ger offergåvor varje dag till de olika gudarna, för att visa sin uppskattning och för att gudarna skall beskydda Bali från det onda. Ett folk som verkligen lever för godhet. Dessa människor som får en att må som en gudinna, aldrig någonsin har jag upplevt en sådan kärleksfull och vänlig atmosfär. Alla dessa människor som lever i harmoni med varandra.
Ett sådant lugn man kunde känna ute på landsbygden eller uppe i bergen är svårt att känna här hemma. Balinerserna var alltid lika glada och förväntansfulla inför en ny dag. En morgon på Bali är eller rättare sagt var något helt speciellt, solen som gick upp och spred ett rosa sken över Kuta, rökelsen som tändes överallt. En ensam surfare ute på vågorna, folk som är på väg till något av alla dessa vackra tempel för en ceremoni i den tidiga morgontimmen.
Denna ö som har allt som man kan önska. Men nu har det förvandlas till en spöklik ö, ett övergivet paradis.
Har någon tänkt på hur ledsna och sorgsna alla Balineserna måste känna sig, att leva i denna ovisshet om framtiden. Sorgen över att de inget kunde göra, bara hjälplöst se på när alla turister flyr bort. Deras ekonomi blir värre och värre med varje turist som lämnar ön. Inget kan de göra, bara stanna kvar och hoppas på det bästa.
Bifogar en bit av ett brev från en av mina vänner på Bali:
When I read your mails, I felt so sad, angry and I was crying alone in my office.
We have never had a dream this could happend in our island. This tragedy is not just killed and hurt some innocent people, but it also kill the Balinese and Indonesian future. Now a whole island is on the alert. for the first time Bali is almost empty with tourist.
in the airport, there are so many foreingers would like to go out from this island soonest. I feel so sad..

-Rebecca