London tips.

Alla trivs i London. Det finns mängder av hotell i alla prisklasser. Det klart bästa hotell jag bott på i London är Radisson på Leicester Square, mitt i smeten nära till all shopping:) annars är det alltid trevligt att bo i Bayswater eller i Notting Hill. Bor man i Notting Hill har man nära till Portobello Road och marknaden. Vart du än bestämmer dig för att bo är det smidigt att ta tunnelbanan. Skaffa ett Oyster card när du kommer och fyll det med 20 pund så behöver du inte tänka mer på respengar och biljetter.


I London hittar du alltid bra indisk mat, antingen någonstans i SoHo eller så slinker du in på Masala Zone som finns lite överallt. Gott, snabbt och mycket prisvärt. En favorit är Yo Sushi på Poland Street, deras sushi är verkligen god! En annan höjdare är lunch på någon pub. Jag älskar att sitta på puben och titta på folk.

Ett ställe som jag trivs på är på bokhandeln Waterstone vid Piccadilly. Den är gigantisk och man kan vandra omkring och bläddra i böcker i timtals. Högst upp har de en trevlig bar där man kan sjunka ner i en soffa och fortsätta bläddra i böcker och beställa in ett glas vin. De har väldigt många olika viner på glas, så det finns något vin för alla.
Gillar du skor så är ett besök på Selfridges ett måste. De har världens största skoavdelning. En kvinnas dröm!! Converse är billigt att köpa i London samt Doc Martens. Bra shopping hittar du runt Covent Garden om du inte vill springa och trängas på Oxford Street. Gillar du inredning åker du till Kings Road.

Det finns så mycket att göra i London att det inte spelar någon roll hur många gånger jag reser dit, man tröttnar ALDRIG

-Rebecca

London är alltid London.

Jag gillar London. Första gången jag besökte London var jag 15 år och det har blivit många resor efter det. Jag gillar pulsen, shoppingen, publivet och människorna. Senaste gången jag var där var tidigare i år när jag fyllde 40 och blev kidnappad av min otroligt fina familj. Hade ett par underbara dagar där och själva födelsedagen var magisk.
Själva dagen började som sig bör med...


Sen blev det mera skumpa och blommor på Harrods :)


Harrods är ett måste när du åker till London. Jag älskar deras food court, kan strosa omkring timme efter timme. Inget ställe man stressar igenom. Det finns ju allt där och det är en fröjd för ögat.


Fina blommor.


Härliga grönsaker.


Goda frukter.


Åhh jag vill handla allt...


Ta hissen högst upp, skulle du ha 40.000 SEK över finns underbara valpar till salu...


Efter Harrods blev det lunch på Harvey Nichols som också har en fantastisk Matavdelning.


Sen var det dags för den stora överraskningen... Middag på en av Gordon Ramseys krogar. Fördrinken var mycket god. Champagne och färska hallon.


Förrätten var god och huvudrätten hade alla tur med utom jag... Jag skickade ut den, den var oätlig. Ett tag var jag rädd att Mr. Ramsey själv skulle komma ut och skrika "The F-word". Han kom inte ut, jag fick välja en ny rätt. Tyvärr ville de överkompensera mig. När vi alla hade ätit upp kom de dock ut med en liten överraskning till mig.


När vi kom tillbaka till hotellet blev det mer champange och mina favorit macarones från Ladurée


Vilken dag, en av de bästa i mitt liv.

Det blev visst ett inlägg om min 40års dag, det var kanske inte riktigt meningen. Återkommer med tips om London imorgon.

Foton: privata

-Rebecca

Maldiverna, en annan resa som aldrig blev av...

Ett annat drömresemål jag har är Maldiverna. Samma år som jag skulle till New York, skulle jag även resa iväg på en riktig kärleksresa. Långa sandstränder, mycket sol, fantastiska bad och bara umgås var meningen.





Vi skulle bo i privata villas på pålar i vattnet och bara njuta.





Ett par månader innan resan skulle gå av stapeln, tog min kärlek slut. Frågan var om jag skulle vänta tills resan var gjord eller säga som det var innan. Jag sa som det var och tur var det nog för honom. Det hade väl slutat med att han blivit mat till hajarna. Åker man till Maldiverna ska man nog vara riktigt kär. Har inte varit där ännu, men någon dag hoppas jag att det blir av :)

Foton: lånade på nätet
- Rebecca

Singapore.

När jag jobbade på Bali var jag tvungen att lämna landet för att förnya mitt visum med jämna mellanrum. Trist att behöva åka till Singapore ett par gånger, NOT!


Det är en spännande stad som du hinner göra på 4-5 dagar enligt min mening. Bra shopping, ett China town, fint Zoo och god mat. Besvikelse var att jag hade för höga förväntningar när jag skulle dricka Singapore Sling på Raffles Hotel.


Jag kom dit och baren är supermysig med jornötsskal kastade på golvet, gamla fläktar surrandes i taket och en skön musik spelandes i bakgrunden. Gick fram till bartendern och beställde Singapore Sling, han var helt klart trött på sitt jobb och alla dessa turister som kom dit bara för en sak. Han vände sig om och tog fram redan färdiga drinkar i plastglas, det stod flera hundra glas bakom honom och det enda han gjorde var att toppa med Club Soda...


Fast såklart är det värt att dricka drinken där den uppfanns, även om man dricker godare på ex. Vassa Eggen i Stockholm.

-Rebecca

Gästen som Gud glömde...

Jag har ett gäng historier om gäster som Gud glömde. Den första jobbiga gästen stötte jag på ett par veckor in i min första säsong. Han kom ner till Kreta för att dricka i två veckor. Ett par dagar efter att han kommit till Chania, ringer hotellägaren och skriker på mig att jag måste komma till hotellet omgående. När jag väl kommit till hotellet skickades jag in i hans rum. Jag kliver in i ett rum som stinker urin och gammal fylla. Där ligger ett fyllo i en säng som inte går att prata med, han var helt borta. Jag och hotellägaren får ut honom ur rummet. Vi åkte till sjukhuset, när vi kom fram tänkte och hoppades jag i mitt stilla sinne att de skulle behålla honom i några dagar. Men oj så fel jag hade, efter 4 timmar hade mannen hunnit bli en aningens nyktrare och han skickades tillbaka till hotellet. 2 dagar senare fick vi åka in igen, denna gång åkte vi till Souda Hospital, Chanias mentalsjukhus. När järngrindarna öppnades för att släppa in oss var det som att komma in i en film. Patienterna sprang omkring i vita rockar och verkade vara på en helt annan planet. Mannen blev inskriven och hänvisad till ett eget rum, där och då var jag med om när han fick ett delirium. Det var riktig obehagligt, då han trodde att rummet var fullt av kobror och han bara skrek och slogs. Jag åkte därifrån för att dagen efter åka dit och hälsa på honom. När jag kom dit pratade jag med en man i vit rock som var mycket bra på engelska, han förklarade hur mannen mådde etc. etc. Jag frågade honom om det var han som var hans doktor, han tittar på mig och svarar - No no I'm sick as well, samtidigt som han skrattandes gick därifrån. Det var ett riktigt dårhus. Det blev många turer tillbaka till mentalsjukhuset för att besöka mannen, då han åkte hem först efter 4 månader på dårhuset.

Ett år senare, när jag stod på Mallorcas flygplats för att ta emot nya gäster fick jag vänta på en gäst som aldrig kom ut med sin resväska. Jag gick in till bagagebandet och där på bandet låg en ensam resväska som åkte runt, runt. Jag kände igen väskan... Jag kände igen stanken och vände mig om. Vem kom ragglande emot mig om inte Mr Delirium...
Mardrömsgästen var tillbaka på en annan destination.


- Rebecca

New York. Drömresan som aldrig blev av...

12 september 2001 var det meningen att jag skulle flyga till New York för en veckas semester med en vän.
Den 11 september när jag höll på att packa ihop på jobbet för att gå hem säger en kollega till mig
-Rebecca du kommer inte kunna åka till USA imorgon. Ett flyg har kört in i World Trade Center.


Jag fattade först ingenting, tänkte bara, hoppas det inte var i det tornet som baren låg där vi hade drinkbord bokat den 12 september... Vi satte på CNN och såg i direktsändning hur tvillingtornen rasade.


Min dåvarande chef sa till mig att jag inte fick åka. Det skulle jag visst, inget skulle få stoppa mig.
Minns hur jag satt och tittade på CNN hela kvällen och hur ledsen jag blev när det gick upp för mig att jag inte skulle komma iväg på resan jag längtat efter. Jag var egoistisk just där och då. Jag var i min egen besvikna bubbla. Jag tänkte inte på alla stackars anhöriga som förlorat någon de älskar, alla barn som inte skulle få se sin mamma eller pappa igen. Det gjorde jag först dagen efter. Nu 10 år senare har jag fortfarande inte kommit iväg till "The big Apple". Men någon dag ska jag dit.


Jag blev ganska knäckt över min inställda resa, kära syster och bror tog istället med mig till mitt älskade Chania, några dagar senare.



Foton: lånade från nätet.
- Rebecca

Karpathos, Grekland.

Bodde en bit utanför Karphatos Stad.


Hittade underbara stränder runt omkring på ön.


Mysiga tavernor finns det gott om.


Ett måste när du besöker Karpathos är den underbara byn Olympos.


Kör inte själv dit, utan ta någon organiserad utflykt i hamnen eller via någon researrangör.


Man kan gå omkring i lilla byn i flera timmar. Eller hitta en mysig plats och titta på färgen på vattnet.


Eller göra som min syster... Försöka öppna alla dessa grekiska dörrar;)


När du är i Olympos så besök skomakaren, han gör fantastiska stövlar och sandaler. Men när du är där gå INTE på resturangen som ligger precis vid kyrkan en trappa upp. Den är vidrig. Har aldrig ätit så dålig greksallad, tzatsiki tom brödet smakade apa. Den klart sämsta maten jag ätit i Grekland. Hutlösa priser och det gick inte att äta något av det. Det enda som smakade bra var ölen.

Hittade en skylt i Karphatos stad med ett ordspråk som levt med mig sedan dess.


Karpathos är en mysig ö, som helt klart är värt ett besök.

Foton: Privata
- Rebecca

Bali, Indonesien.

Jag får ofta frågan vilket ställe jag tyckte var bäst när jag jobbade som reseledare. Det är väldigt svårt att svara på eftersom man har lämnat en bit av sitt hjärta på nästan alla ställen. Men jag måste nog ändå svara Bali, gudarnas ö. Jag stannade i över ett år på en och samma plats. På Bali hade jag det fantastiskt, härliga kollegor, underbar natur och spännande kultur. Jäkligt skoj helt enkelt.

När jag den 12 oktober 2002 satt hemma hos en kompis så fick jag höra om bombningarna på Bali, blev direkt orolig för mina balinesiska vänner. Bomberna hade detonerat utanför Paddys och Sari Club. Jag började tänka efter hur många gånger jag varit på barerna, framförallt Sari Club och druckit jungeljuice och dansat hela natten. Det otäcka med Sari Club var att det endast fanns en in/utgång, alla andra väggar var betongmurar samt att det alltid var knökfullt. Varje gång jag var där slogs jag av att om det börjar brinna är det kört. Drack då alltid lite mer jungeljucie och tänkte inte mer på det just då;)

(minnesplatsen där Sari Club en gång låg)

Några dagar efter bombningarna så tröttnade jag på all rapportering om alla stackars turister som var kvar på Bali, inte någonstans skevs det om Bali, dess ekonomi och befolkning. Jag satte mig ner och skrev en insändare till Svenska Dagbladet. Jag fick en halvsida i SvD en söndag. Jag är stolt över att ha blivit publicerad när jag har skrivit direkt från hjärtat vad jag tyckte och tänkte. Det började ringa folk hem till mig, inga galningar utan människor som undrade om jag var intresserad av att starta olika projekt rörande Bali och jag fick mycket beröm av helt okända människor.

Här är artikeln:

Bali- ett övergivet paradis.

Bali - Gudarnas Ö- är drabbat för all framtid. En hel ö som är beroende av turism, alla som har jobb på Bali har en anknytning till turismen. Vi pratar om 3 miljoner människor som i princip blir utan jobb, ett land som redan är fattigt, hur skall det gå för alla dessa underbara människor? Inga turister, vem skall då köpa träskulpturer, saronger eller kanske ta en massage på stranden? Vem ska åka taxi, vem skall äta på restaurangerna, vem skall bo på alla dessa fantastiska hotell?
Detta var ett paradis som på bara några sekunder blev en ö som ingen vill resa till. På ett par sekunder slogs drömmarna om framtiden sönder, men hoppet lever förhoppningsvis kvar. Jag känner så starkt för alla dessa människor. Allt jag nu kan tänka på är att livet på Bali aldrig kommer att bli detsamma, nu kommer misstänksamheten, rädslan och framförallt sorgen att alltid finnas där under ytan. Såren läker men ärren kommer alltid att finnas kvar.
Dessa människor som ger offergåvor varje dag till de olika gudarna, för att visa sin uppskattning och för att gudarna skall beskydda Bali från det onda. Ett folk som verkligen lever för godhet. Dessa människor som får en att må som en gudinna, aldrig någonsin har jag upplevt en sådan kärleksfull och vänlig atmosfär. Alla dessa människor som lever i harmoni med varandra.
Ett sådant lugn man kunde känna ute på landsbygden eller uppe i bergen är svårt att känna här hemma. Balinerserna var alltid lika glada och förväntansfulla inför en ny dag. En morgon på Bali är eller rättare sagt var något helt speciellt, solen som gick upp och spred ett rosa sken över Kuta, rökelsen som tändes överallt. En ensam surfare ute på vågorna, folk som är på väg till något av alla dessa vackra tempel för en ceremoni i den tidiga morgontimmen.
Denna ö som har allt som man kan önska. Men nu har det förvandlas till en spöklik ö, ett övergivet paradis.
Har någon tänkt på hur ledsna och sorgsna alla Balineserna måste känna sig, att leva i denna ovisshet om framtiden. Sorgen över att de inget kunde göra, bara hjälplöst se på när alla turister flyr bort. Deras ekonomi blir värre och värre med varje turist som lämnar ön. Inget kan de göra, bara stanna kvar och hoppas på det bästa.
Bifogar en bit av ett brev från en av mina vänner på Bali:
When I read your mails, I felt so sad, angry and I was crying alone in my office.
We have never had a dream this could happend in our island. This tragedy is not just killed and hurt some innocent people, but it also kill the Balinese and Indonesian future. Now a whole island is on the alert. for the first time Bali is almost empty with tourist.
in the airport, there are so many foreingers would like to go out from this island soonest. I feel so sad..

-Rebecca

Aqaba, Jordanien.

Mycket spännande land. Trevliga människor och ett av världens nya underverk, Petra. Intressant historia. Mycket god mat om man gillar arabiskt.
Hotellet där jag tillbringade min semester på var Mövenpick Tala Bay. Kan verkligen rekommendera hotellet och deras Spa, Zara Spa.


Härliga pooler, snorkling direkt vid bryggan. Mycket bra resturanger och all personal är oerhört hjälpsamma.
Ett besök på deras Spa är ett måste. Även om du inte ska göra en spabehandling, så måste du tillbringa minst en eftermiddag där. Det är så fint och avslappnande, får 5 stjärnor för upplevelsen. Men här måste jag tyvärr ge er en varning... Vad ni än gör plocka absolut inte ögonbrynen där. Det är ett halvår sen jag var där och de har fortfarande inte återhämtat sig. Annars är det tipptopp.
Är man i Jordanien så får man inte missa Petra. Man känner verkligen historiens vingslag när man vandrar igenom siqen och sedan när man ser första glimten av Petra är ren magi.





Det andra man måste göra är att åka jeep i Wadi Rum. Öken när den är som bäst.


Stannade till hos några beduiner och drack te. Se till att ha varma kläder med. På kvällen blev det iskallt och det var svårt att hålla värmen.


Åk även till döda havet och ta ett dopp, men drick inte vattnet... Så många intryck av Jordanien. Helt klart värt ett besök eller två.

Foton: Privata
-Rebecca

Pipa, Brasilien.

Ett riktigt härligt ställe är Pipa. God mat, goda drinkar och underbara stränder. Byn är superliten och charmig. Några barer och resturanger. Inte direkt mycket shopping, om du inte är på jakt efter minimala bikinis, flip-flops eller surfingbrädor. En av de bästa stränderna ligger precis nedanför Hotel Village Natureza Beach, en bit utanför Pipa. Där hittar man världens godaste grillade jätteräkor jag ätit. Stranden är världsklass, inte mycket folk och du kan säkert gå en mil längs strandkanten.





När man sitter med en god caipirinha och blickar ut över havet så ser du garanterat en delfin eller två.





Är det inte delfiner i vågorna så är det surfare man ser.





Vet inte om det var caipirinhan som gjorde att jag ställde en mycket dum fråga till en surfare som kom upp från vattnet. Frågade helt enkelt. Is it hard? Han tittade mycket frågande på mig och mina vänner bröt ihop av skratt. Det var ju inte så jag menade. Kanske var det den frågan som gjorde att han inte lämnade oss ifred resten av den dagen?





Det är många surfare i Pipa så kvällslivet är avslappnat och "laid back". Så packa inte ner din finaste stass. Det räcker med Sarong och flip-flops. Vill gärna åka tillbaka till Brasilien och Pipa någongång i framtiden.

Foton: Privata
- Rebecca

Fiskardo.

Wow vilken härlig by på Kefalonia. En helt fantastisk hamn, där alla stjärnor lägger till eller hyr hus. Madonna, Bill Gates, Tom Hanks, Bill Clinton etc. etc. har alla varit där. Även Leo DiCaprio har tillbringat tid där. Jag letade och hoppades att springa på honom. Men nej, han var inte där förutom i mina drömmar;) Besöker du Fiskardo bo över och sitt i hamnen på kvällen och titta på båtarna och människorna.



Lunch med kalamari och iskallt vitt vin är aldrig fel.


Mata fiskarna med det överblivna brödet.


Njut av alla fina båtar.


Bada i badkarsvarmt, kristallklart vatten.

Fiskardo är ett helt klart måste om du besöker Kefalonia

Foton: Privata

-Rebecca

Senaste resan gick till Kefalonia.

Kom hem i helgen efter en underbar vecka på Kefalonia. Vädret var fantastiskt och ön var otroligt vacker.
Bodde i Lassi på ett litet lägenhetshotell som heter Marina. Lassi är egentligen inget ställe man kan tillbringa hela sin semester på, i min värld. Men på kvällarna tar man lätt lokalbussen till Agrostoli för 1,5 euro och taxi hem för 5 eller 6 euro. Stränderna runt Lassi är dock urhärliga.
Makri Gialos var en toppenstrand.




Eller om man går på upptäcksfärd kan man hitta egen liten lagun.



Perfekt i mina ögon.
Älskar Greklands kristallklara vatten. Man kan ligga i hela dagen...




Åker du till Kefalonia så måste du besöka Fiskardo, bo gärna över en natt eller två. Återkommer mer om Fiskardo.

Mitt tips åk till Kefalonia och njut!





Foto: Privata
- Rebecca